Missturkos

men så kom hon då min alldeles egna, helt underbara och ursöta tjej!! helt galet vilka känslor som infinner sig när hon äntligen anlänt.... man väntar väntar o väntar men så helt plötsligt är man där ändå fast det känns som man aldrig ska komma dit innan..

troligtvis helt olika för alla men för mig var det så att allt bara föll på plats, jag kom in i "mammarollen" om man får kalla det så.. direkt och aldrig har jag känt att något varit så naturligt i mitt liv. visst satt jag med henne i famnen och grät av glädje och flera ggr sa att tänk att hon är våran, hon är här för att stanna med oss. det är ingen jag bara gosar med idag och sen inte imorgon. visst är det en helt galen känsla men ändå inget annat än underbar! många vänner vissa oxå nyblivna mammor,  har berömt mig o undrat hur allt gick så lätt för mig och att jag är så lugn hela tiden. men jag har inte något bra svar annat än att jag känner mig lugn i situationen... jag stressar inte upp mig för något och är inte rädd för att göra saker som vanligt... att jag helt plötlsigt måste hitta nån plats att amma på, eller div andra saker. hindrar mig inte, det är väl helt naturligt!!! kan säga att jag trivs väldigt bra med detta "nya" liv, att mitt liv nu kretsar runt en annan person och att det viktigaste för mig är att hon mår bra!att jag får ta dagen som den kommer o som det blir, att det är hon som bestämmer för tillfället. och jag tycker det är sååå skönt! jag behöver inte stressa, jag behöver inte skynda mig dit, hinna göra det m.m m.m visserligen så hittar jag på väldigt mkt, träffar vänner, släkt, går på stan m.m men det är ju mitt val. det är ju inget krav utan något som jag gör för att jag vill det!!

och att jag är så lugn och nöjd över denna härliga tid som jag faktiskt tycker att det är, gör ju oxå att jag har en väldigt snäll och lugn liten tjej här hemma. det är jag helt övertygad om. visst att olika faktorer spelar in men hon känner ju direkt om jag är stressad eller lugn.

nu har hon hunnit bli 2,5 månad och livet rullar på.. visst att alla sa, tiden går så fort. ta vara på allt! och jag kan inget annat än instämma... det är verkligen helt sjukt vad tiden rullar på.. kan inte fatta att det är 11v sedan vi var på bb tex... känner av det varje dag! när kim jobbar kväll tex så kan jag tänka runt 4 tiden: jaha vad ska vi hitta på nu då det är många timmar tills vi ska sova... o tycker att vi inte gjort nåt spec men nästa gång jag ser kl är den 9.. haha.

men som min rubrik säger, jag njuter verkligen av det här och tycker att det är underbart att få tillbringa mina dagar med henne och gosa med henne hur mkt jag vill =) visst vi har haft väldig tur oxå, hon har redan från start låtit oss sova bra om nätterna, sover väldigt mkt. och när hon är vaken är hon en väldigt glad och lugn bebis. när hon inte är det så är det oftast hunger eller övertrött som är felet. vilket jag har blivit bättre på att läsa av nu för att om jag lägger henne i rätt tid så ligger hon bara snällt där och somnar av sig själv. men men... man bävar ju ändå lite för framtiden, just nu är det inte så svårt, men tycker ändå mig se vissa tendenser till att denna lilla tjej har nog ett räjält humör om hon bestämmer sig för det. och sen har vi ju det här med trotsåldern...... m.m =)

och så spännande det är med allt som händer med henne, hennes utveckling! och just nu så finns det inget som får mig att må så bra som när hon ser mig och skrattar.

visst såhär säger alla föräldrar om sina barn men hon är ju bara så otroligt söt denna unge.. jag skulle kunna spendera mina dagar bara med att titta på henne hela tiden.

nej nu får jag sluta, kan ju säkert skriva i timmar om allt som hänt och över hur lycklig jag är men tror ni redan har lessnat nu hehe.. men kan lova att när väl nästa inlägg kommer så handlar det förmodligen mkt om henne igen =)

här kommer några bilder på trollungen <3<3<3