Missturkos

och det står jag för... självklart går jag ju inte runt o tycker synd om mig själv eller tycker att andra ska göra det.

men om någon frågar så svarar jag alltid ärligt. beroende på vem det är mer ingående eller inte.

hur som helst det jag vill komma till är att jag går igenom lite saker nu som innebär att jag bara vill och ska tänka på mig själv och ingen annan.. och då har jag på facebook bland annat skrivit en liten "förklaring" till att jag inte riktigt är okej just nu så att folk inte ska gå runt och irritera sig på att jag tex inte svarar på sms mail m.m för hur jobbigt det än är så orkar jag inte göra det just nu!!

har även sagt att jag inte orkar förklara mer just nu utan erkänner bara att jag inte mår bra och att jag kommer att förklara så småningom..

och är väldigt tacksam för er som accepterat den lilla förklaringen.. och är väldigt glad för er som har visat på olika sätt att ni finns där. vissa på facebook och vissa har blivit oroliga och sms.at... är väldigt glad över det och det är alla ni som betyder nåt och jag vet att ni finns där!

det som gör mig så ledsen är dom som inte verkar ta det, fast att jag är rak o säger att jag inte mår bra! och det vill jag påstå att i vissa ögon är det väldigt starkt gjort, för många mår dåligt utan att säga något! vissa klagar eller vill att jag ska lösa deras problem, hör av sig o tycker att jag ska va som vanligt med mera.. och det är väldigt jobbigt för jag mår ju bara sämre av det! men om man nu förlorar några på vägen för att man inte kunde berätta allt bara sådär........... kanske hårt men är det vänner att ha kvar??

kanske är det bara jag som tänker fel, konstigt m.m men kommer min familj eller vänner o säger att dom inte mår bra men inte vill prata om det just nu.. så skulle iaf jag acceptera det! visa att jag fanns där (som många av er söta har gjort) när man vill prata, om man vill berätta!

och jaaa jag vet många av era råd är just ta inte åt dig m.m.... men kan inte låta bli ibland, tycker det känns så tråkigt att vissa ska hålla på så när man ändå "erkänt " hur man mår o att jag måste ha lite tid för mig själv!

har mkt pågång i huvudet nu.... många ganska jobbiga och stressframkallade saker, vissa roliga oxå faktiskt! hehe.. men det som tynger mig mest nu förutom det jag nyss har skrivit om så är det att jag tror att vissa inte kommer stödja mig när jag väl börjar prata om saker o ting... vet vissa som kommer tycka att jag varit dum o inte tänkt efter, vissa kommer vara ego och bli irriterade för att det förstör för dom m.m

väldigt jobbigt att känna så redan innan! kanske därför jag inte slänger ur mig alla mina tankar på en gång (vilket enligt mig är klokt så jag hinner tänka ordentligt själv först) kanske är det jag själv som är rädd för vad alla ska säga eller tycka... ja jag vet inte!! som ni märker : i´m a mess right now! ( lättare på engelska haha som ni redan märkt på mina inlägg antar jag) men jag lovar att ni kommer fatta precis allt så småning om, ska inte dröja allt för länge jag lovar! och vare sig ni kommer stödja mig eller inte så vet jag att jag kommer tycka allt känns sååå mkt lättare när man kan prata med dom som kommer att göra det!

vill bara avsluta med att säga att ingenting av detta kaos har med kim att göra,för jag kan ana att visssa hjärnhalvor har flygit iväg i tankar nu om det är förhållandet det gäller m.m men nej han är den mest underbare jag kunnat träffa och jag älskar honom för det!

om nu nån läser detta så kram på er!

the love of my life =)

!