Missturkos

jag vet att det finns vänner därute som läser min blogg och jag vet att en del av er kommer från min förra arbetsplats. vill verkligen poängtera att detta är ingenting mot er, jag tycker om er alla för hur ni är och saknar er mkt. så detta är bara hur jag kände och om jag är besviken på nån så är det chefen och INGEN annan.. så hoppas verkligen att ni tar det för hur det är: mina känslor på papper.. och inte blir arga på mig.

har jobbat där i över 4 år, tyvärr så blev det ett konstigt avslut som jag redan skrivit om.

det har varit många som hört av sig o vill att jag ska hälsa på, vilket jag oxå ville så fort det lugnat ner sig på det nya jobbet. chefen sa att du måste ju komma o hälsa på och säga "hejdå" på riktigt! smartast o roligast vore väl om du kom till ett morgonmöte så man kan prata med alla. ringde till kontoret och olika nr av butiken i flera dgr utan svar, vilket är fullt förståligt med tanke på hur mkt dom har att göra! försökte planera att ringa dom tider jag visste att chefen var där.. tyvärr så när jag väl fick tag i nån så vart svaret att han inte var där, men pratade med 2 andra som trodde det var okej att jag kom på torsdagen, och skulle hälsa det till honom.hörde oxå av mig privat till några så att folk skulle veta att jag kom!!

när jag väl dyker upp (tidigt) för att vara med på morgonmötet!! får jag till mötes av chefen: jaha hej, vad gör du här!! kanske känslig men blev grymt besviken redan där!!( gäller inte dig camilla D som verkligen stannade upp o krama om mig och fråga hur det var =) ) så det visade sig att ingen visste att jag skulle komma, för folk hade glömt bort att säga det vidare.

försökte att inte visa hur ledsen jag blev,över känslan som kom: antingen blev man snabbt bortglömd, eller så betydde man inte så mkt när man jobbade där.. som sagt det är mina känslor jag skriver!! betyder inte att det faktiskt är så! blev väl en krock med att jag själv var så glad att jag äntligen skulle kunna åka dit o få träffa alla..

hur som helst, försöker dölja det och går till morgonmötet med tanken: han kanske iaf säger nåt nu när jag väl är här!! men neeeej, inte alls!! inget.. jag står där på ett helt vanligt möte och inget mer, då blir känlsan ett stort ???? varför var det då så viktigt att jag skulle komma till ett morgonmöte???

jag behöver verkligen ingen blomma eller present, även om man själv varit med o gett pengar till folk som slutat, så är det inte det som är grejen.. men ett ord eller 2 skulle ha känts bra.. eller varför inte ett tack!!

blir faktiskt ledsen nu när jag skriver detta (utan förvarning) känns såååå himla tråkigt att allt bra han har sagt om en osv inte känns som han menade!!

när jag fortfarande jobbade kvar så hade vi ett mål att slå innan augusti tog slut.. och det gjorde vi!! sjukt bra jobbat.. och det ska ju firas självklart! så på fredag är det både buffé med dryck och sen "we will rock you" på cirkus... och är superglad över att jag får träffa alla igen och göra nåt med alla en sista gång! (för sedan blir det nog mest dejter med dom jag har kontakt med) men känslan finns ändå där: jag hade aldrig fått frågan om att följa med om jag inte råkade dyka upp en vecka innan.. och då har jag ändå jobbat där medans vi jobbade för målet..

som sagt detta är mina känslor o tankar och ingenting annat! jag står för att jag blev grymt ledsen o besviken! jag vet att flera andra reagerade på att han inte sa något denna morgon.. men men det är som det är! om det nu är någon som inte vill prata med mig på fredag pga detta så får det vara så, jag kommer dit för att få umgås med dom jag tycker om!!

känslan blev ju tyvärr inte bättre av att min sambo just ska byta jobb (är superglad för hans skull, han kommer verkligen att må bra av det) där han har jobbat drygt 1,5 år och alla är grymt ledsna över att han ska sluta och igår blev han avtackad ordentligt med massa presenter och tacktal... vilket han verkligen är värd!! förstår verkligen att dom kommer sakna honom.. dom kommer aldrig få någon bättre!! och så fint o överdrivet hade det inte behövt varit för mig men det strör ändå salt i såren!!

i övrigt så hade jag en riktigt härlig torsdag, där jag fick fika, luncha m.m med alla som jag kommer sakna otroligt mycket. och inne i butiken så fick jag prata länge med dom som jag verkligen kommer sakna att inte få jobba med!! ser fram emot som sagt att få se er igen på fredag... jag hoppas som sagt att inte ni tar illa upp för detta, för det är verkligen inte menat till er!!

detta har grämt mig några dagar så det är iaf skönt att få skriva av sig..

hoppas att nästa inlägg ska vara positivare =) och jaaaaaaa jossan, jag lovar att skriva oftare!! hehe..

stor KRAM till er alla.