Missturkos

Kan börja med att varna er att detta kommer vara ett negativt inlägg... Orkar ni inte med det eller tror att jag bara tycker synd om mig själv så kan ni hoppa över detta inlägg så hoppas jag på ett bättre nästa gång =)

Men alltså denna fina sk kärlekens dag har för mig bara varit skit och allt negativt som jag går o känner eller som händer bara ramlade över mig idag.....

Kan man inte bara få må helt bra och vara nöjd med tillvaron för ett tag???

Kan inte någonting få gå bra...Eller kännas bra?? Eller måste ja va med om allt!! Räcker det inte med en liten del.....

För vissa ( förmodligen några av er som läser) känns allt jag skriver som, kom igen fokusera på det positiva finns många som har det sämre bla bla bla...

Och det finns det, jag vet!! Och jaa jag har en underbar sambo och en superhärlig dotter! Men det hjälper tyvärr inte i det här läget. Jag är så grymt less på att må och ha det såhär!

Det har snart gått 3 år sedan jag slutade med p-piller tex... Och har sedan dess något hormonfel så jag ser typ värre ut än en 15 åring.. Och det är verkligen inte kul när man själv närmar sig 30..Och visst jag levde med det ett bra tag enligt mig! Tänkte: det går väl över! Men nej det gjorde det aldrig. Så jag försökte få hjälp med problemet av läkare ( efter att jag gått läääääänge på ansiktsbehandlingar och en massa annat) som för övrigt gjorde mig ännu fattigare.. Fick nån kur jag skulle prova men i ungefär samma veva blev jag gravid... Och fick absolut inte äta dom tabletterna under tiden och heller inte under amningen! Så Jaaaa här är vi nu.. Så har lidit länge för det och det blir bara värre. Och kanske skitsak tycker ni.... Men efter så här lång tid så börjar jag må riktigt jävla dåligt över det!

Plussa på att man känner sig jävligt tjock och ful efter allt oxå! Och för er som tänker, det är väl bara göra nåt åt det!!... Så kan jag säga att jaaa jag tränar och äter bra. Visst jag unnar mig oxå ( tyvärr används d lite som tröst när ja mår skit) men till saken hör oxå att jag gick upp i vikt innan graviditeten pga att jag fick fel på sköldskörteln... Så allt har jag faktiskt inte orsakat själv! Och det tog ett tag att få bukt med allt..

För att inte tala om vilken stress det är att ha såå tajt ekonomiskt.. Det tar både på humöret, förhållandet och typ allt. Blir ju påmind jämt.. Kan oxå säga att vi är grymt bra på att dölja det!! Så dom flesta runt oss tror nog att det är okej.. Men helt ärligt så är det väldigt tungt!

Med i negativa bagaget så har vi ju även det där jag skrev om vänner förut! ( att jag alltid känt mig nånstans i mitten , och att jag inte tillhör nånstans)
Och lärde känna 2 mammor ur min Föräldragrupp som jag kände så med, det var vi liksom! Och alla 3 familjer hade så mysigt och kul ihop.. Den ena har redan flyttat och fick reda på för ett tag sedan att nu ska även dom andra flytta.. Självklart är jag väldigt glad för deras skull. Men ur ego synpunkt är det väldigt jobbigt, tror inte dom förstår hur mycket den här vänskapen betydde för mig. Även om vi självklart kommer att ha kontakt så blir det ju inte samma sak.

Sen är det även vänner som jag tycker jättebra om som jag trodde jag stod väldigt nära, men som nu känns helt annorlunda! Vissa har försvunnit helt och vissa andra har bara börjat bete sig annorlunda eller umgås mer med andra. Som förmodligen inte ens tänker på att vi skulle känna oss utanför.

Och ska jag vara ärlig så gråter jag rätt ofta för alla dessa grejor! Är trött på att må skit... Titta mig i spegeln är bara jobbigt. Känner mig så jädra ful och oattraktiv just nu. Vem skulle tycka om mig liksom?!
Varje gång vi ska betala räkningar så blir vi typ osams, och jag blir påmind om att det är mitt fel att vi har det såhär. Även om han aldrig påstått det.. Men skit mår jag varje gång! Och bara tanken på att börja om med allt tjafs med mitt face får jag ångest!

Nu skriver jag av mig om allt negativt. Självklart har jag mycket bra oxå.Men det är ju oftast det bra och roliga jag skriver om. Är glad för dom vänner jag har nya som gamla. Känns super att jag är så duktig med träning osv....

Men i det stora hela känner jag ändå.... Hade det inte räckt med några problem?? Måste jag må skit eller ha otur över så mycket. Kunde väl fått vara nåt av det.. Tex smal men finnig eller rund men ändå söt. Behöver absolut inte vara rik ( även om d skulle vara nice) men åtminstone slippa må dåligt över pengar. Eller va en av dom, när folk skriver blir party med gänget ikväll eller middag med dom bästa eller ja ni fattar...

Om jag har några vänner som läser detta så hoppas jag att ni tar det på rätt sett! Är ju glad att jag har er, har ju många fina vänner men inga som umgås ihop. Vet inte hur jag ska förklara annat än så jag beskrev.. Många vänner men tillhör inte nånstans!

Nej nu måste jag sova! Men nu har jag skrivit av mig, såhär mår jag just nu... Och that's life!!

Kram på er!