Missturkos

Sitter här och försöker förstå mig på lilla M's nya "period" som jag innerligt hoppas att det är...

Hon har ju som sagt alltid varit en bebis som sovit väldigt bra.. Dag som natt och inga problem.. Och JA jag vet det är ovanligt MEN det är vad jag och min sambo är vana vid.. Och oavsett listor, artiklar m.m och hur småbarn SKA bete sig, så måste man ju utgå ifrån hur vi brukar ha det.

Nu är hon inne i nån konstig period, skrev förut om att hon gärna skulle sova PÅ mig på dagen m.m.. Och det är oftast så nu med. Nu kan man se hur trött hon är och så går man och lägger henne ( som då förut gick hur bra som helst) nu blir det inte bara gnäll utan hysteriskt ledsen. Elak som jag är så går jag ändå därifrån för att se om hon lugnar sig.. Det gör hon inte! Får då ligga på mig och somnar direkt.

Förut gick det då att lägga ner henne då men inte nu, då vaknar hon direkt och blir hysterisk igen.. Varpå jag tänker: jaja hon får väl sova på mig ändå då! Men tro inte att det funkar då!! Nej nu är jag pigg o glad och vill leka..... Efter ca 10 min sömn!!!! Vilket resulterar i att hon blir trött igen efter kort tid!! Och jag kan inte göra något alls för hon blir ledsen om jag går, men hon vill inte leka. Får komma upp men vill inte sitta kvar., ja ni förstår.. Inget är bra!! Men ändå vägrar hon sova.

Folk pratar om seperationsångest m.m men hur länge ska det vara så isåfall?? Visst att jag gärna ger henne närhet m.m när hon behöver men när ingenting är bra då håller jag på att bli smått galen känns det som.

Nåt som hon oxå har kommit på att hon kan göra är att slänga nappen på golvet, för då måste jag ju komma o ge tillbaka den. Och jag har provat att inte komma dit vilket bara leder till mer skrik o gråt. Napphållare funkar inte heller. Dom sliter hon av... Och sådär håller vi på!! Suck.

Förut kunde jag isf glädjas åt att nätterna var som dom brukar- lugna med mkt sömn! Men inte nu längre.. Vet inte om hon drömmer eller vad det är.. Hon somnar oftast innan 8. Och brukar sova till ca 7 utan avbrott... Men nu vaknar hon flera ggr per natt. Ibland börjar det redan 12 ( vilket är skitjobbigt eftersom jag är så dålig på att lägga mig i tid så har inte hunnit somna då ens) ibland 2, 4 ja det varierar. Men då ställer hon sig upp och är tokledsen.. Ingenting hjälper!

Att sova mellan oss brukar vara ett alternativ men inte ens det går lätt nu.. Hon ska böka o stöka och prata m.m inte bara somna om ?!

Så nu kan ni alla som stört er på hur bra jag har det gotta i er att jag nu känner mig helt sänkt! =) och galen för den delen oxå haha.. Men hoppas på nån slags fas.. Kanske är nåt spec vid 10 månader????