Ett väldigt ovälkommet besök!
Varning för kräsmagade!!!
Fick påhälsning av herr kräksjuka i torsdagskväll! En väldigt ovälkommen gäst 😩
Kim jobbade kväll och jag o mira hade precis kommit hem från en besök hos mamma/mormor. Mira somnade som vanligt och allt var bra.. Efter nån timme när jag går upp och lägger mig så kommer det nån sjuk känsla för mig det är som jag känner det på mig. Vet att jag låg och tänkte: hon kommer säkert kräkas snart!! Hur sjukt är inte det?!?! Går ju inte direkt runt och tänker så bara ändå liksom..
Och precis som ett brev på posten då när jag håller på och somna, hostar hon till och sen är det kört!
När Kim kommer hem en h senare i tron om att vi båda sover, men han möts av oss båda i hallen i stort sätt nakna och kaskadspyor i både hennes säng, köket, hallen och vardagsrummet :(
När det kommer till mig själv så har jag världens kräkfobi! Mina vänner har haft mkt roligt åt det :-) har troligtvis att göra med att jag själv (oftast) inte blir dålig på så vis utan isf åt "andra" hållet. Sist jag gjorde det var jag 7 år så... Och ja jag vet jag är extremt fjånig ibland men men vad ska jag göra..
Men så fort det handlar om Mira så går jag liksom in i en annan roll och det är bara henne och hennes välbefinnande som gäller. Verkligen skitjobbigt att se henne så dålig!
Det jag sen tycker är jobbigast, vilket jag först hinner tänka på när det lugnat ner sig eller att hon sover, är lite halv panik om jag själv blir spysjuk, den andra vägen bryr jag mig inte om. Hellre jag än hon men ni fattar!
Men det som faktiskt är värst är att jag inte kan slappna av på natten utan bara ligger och väntar på nästa omgång :/ alla andra (Kim o mira i det här fallet) sover ju emellan.. Men jag klarar verkligen inte det! En blandning av rädsla, hjälplöshet och kontrollbehov kanske.. Jag vet inte, men slappna av kan jag iallafall inte hur mkt jag än vill!
Så det var bara att ställa in helgens planer, vilket denna gång var riktigt tråkigt, ja jag vet det kommer fler tåg men ändå! Vi båda eller ja alla 3 hade sett fram emot fredagkvällen som vi skulle spendera med Goa vänner som inte sker så ofta.
Kim skulle dessutom på lördagen (ikväll) ut o träffa några polare vilket verkligen inte sker ofta.. Fast jag tjatar på han! :) så han var ju verkligen värd en rolig helg men nej nu ställde vi in allt! Dels smittorisk och sen om vi själva var på tur.. Men peppar, peppar så har vi klarat oss än iaf!
Jag hoppas nästa inlägg blir lite roligare hehe..
En väldigt skön helg!
Denna helg har varit en sådan som bara får en att må bra och ger en massa ny energi! Alltså toppen 😃
Började med en tidig långpromenad med Katrin innan frukost. Vilket oxå gjorde frukosten extra mysig och gooood =)
Sen göra sig i ordning för en lunchdate med Cilla innan vi båda skulle vidare till firande av Monica som fyllde 40, bjöds på härlig italiensk buffé och en massa annat gott. Cillas man var dessutom underbart snäll och skjutsa hem mig på natten.
I morse fick jag skön sovmorgon även om mira ändå valde att sova till 9.15 hehe.. Men ändå! Mamma kom förbi och vi satt ute på altanen och njöt av solen!! Sen stannade "mormorn" och gick i skogen med Mira och Kim medans jag åkte in och hade gofika med Roxis och Emelie.
Nu avslutas helgen med lite snacks framför tvn till förhoppningsvis en bra film!
En toppenhelg med underbara personer helt enkelt! 💗
Mammas stora tjej!
Så lustigt, läste mitt sista inlägg innan jag hade uppehåll på några (läs typ 9 haha) månader. Skrev då om alla mina frågetecken kring byte från spjälsäng till stor säng osv..
Precis nu alltså bara nån dag innan jag såg att appen nu äntligen fungerade och jag började skriva igen.. Så fick jag ett ryck!!
Har känt ett längre tag att det nog är dags för ett byte, inte känt nån stress så direkt! Inget syskon påväg och hon har ju trivts väldigt bra i den. Men så bara nu i veckan så tänkte jag att: va fan hon kan väl ta gästsängen så länge. Vi har ju sällan nattgäster och gästrummet har bara känts som ett ofärdigt rum/förråd typ.. Så ville ändå göra en förändring där inne. Dessutom har vi nu ny soffa som folk får plats i om det skulle behövas sovplats =)
Så när jag hämtat från dagis så gick vi in dit och jag pratade om det och frågade henne. Sen tror jag nog att sambon vart en aning imponerad när han kom hem (jobbade kväll) och jag hade roddat om på hela övervåningen själv :-) plus att ungen låg och sov i en stooor vanlig säng bara sådär!
Men så bra det blev!! Och världens snällaste unge har man ju, hon älskade sin nya säng och allt gick superbra! Snacka om förvånad jag blev.. Jag menar visst hon har varit väldigt lätt att ha att göra med ändå från början med olika förändringar som: Sova egen säng, eget rum osv.. Hon har sedan nästan nyfödd sovit hela natten utan besvär, vill inte sova med oss utan trivs bäst i sin säng.. Ja jag vet att ni som kanske inte har det lika lätt typ hatar mig nu och ni bara tror att jag får allt att låta så bra.. Men tro mig hon har alltid varit snäll och lugn på just det planet. Och tro mig även på detta: jag får säkert igen tusen ggr om med hennes humörsvängningar, bestämdhet, trots osv eller så får jag ett till barn som är precis tvärt emot och vi kommer stå i chock mot hur vi haft det nu.
Men men den dagen den "sorgen" nu tänker jag ändå fortsätta att njuta av min härliga unge som faktiskt näst intill jämt låtit oss sova länge och ostört.
Många olika steg eller förändringar man gått igenom har jag varit lugn över och tänkt att det går ju bra eller det får bli som det blir. Men just denna trodde jag ärligt aldrig skulle gå såhär bra!! Och var rent ut sagt orolig för hur jobbigt det skulle bli, låter larvigt men den där lilla tiden på kvällen när man kan göra precis det man själv känner för är väldigt mkt värt! Just för att vi haft rutin att lägga vid 7 och då säger vi bara godnatt o stänger dörren så sköter hon sig själv, dvs mkt egentid bland annat.. Så såg jag nu framför mig att hon kommer aldrig gå med på att det är dags att sova, hon kommer klättra ner o börja leka, kommer bli tjafs och kamp och bye bye egentid. Men nej! Peppar, peppar, men det här gick lika bra det. Det enda hon ville ändra på var att hon ville ha en lampa tänd, tidigare haft helt mörkt och så ville hon ha helt öppen dörr, den var tidigare helt stängd. Men det funkar jättebra och vi går upp o släcker och så senare istället.
Stolt tjej skulle "provsova" när mamma var klar 💗
Motivationsdipp....
Alla som känner mig vet att det hände en del saker i slutet av förra året som satte mig i en ganska så dålig sits, som tyvärr inte är löst än heller.. Mer om det en annan gång! Situationen som hände är för övrigt fortfarande helt obegriplig för mig att förstå.. Förutom att det försatte mig o min familj i en väldigt tuff sits, så var det otroligt jobbigt att bli behandlad på ett sånt iskallt sätt av en för mig innan väldigt fin och härlig vän. Det var som att få en hård smäll på käften när man insåg att denna person bryr sig inte ett dugg om mig eller hur jag mår. Otroligt ledsen blev jag, men nu var det inte det jag skulle skriva om =)
När allt kändes skit och ingenting löste sig så valde jag att inte gräva ner mig helt utan istället fokusera på nåt helt annat. Och passa på medan jag faktiskt hade tiden till det.. Så jag satte igång med träningen! Och det rejält om jag får säga det själv hehe.. Efter lämnat skrutt på dagis bodde jag på gymet. Nej inte riktigt men nästan =P vissa veckor körde jag nästan varje dag till och med. Så från december (litet uppehåll vid jul o nyår självklart) fram till iaf juni nånstans var jag sjukt flitig tycker jag.
Detta tillsammans med att äta lite mindre onyttigt och kanske mindre portioner eller ja iaf bara ta 1 gång hehe.. Jag lever ju trots allt ihop med en grym kock <3 så resulterade det i -17 kg på vågen!!
Sen kom sommaren o det blev lite som det blev med både träning och mat =) men jag har iaf inte gått upp något igen.
Men det jag ville komma fram till med min rubrik var att helt plötsligt är all motivation som bortblåst! Huvudet vill verkligen skärpa sig och komma igång med allt igen.. Meeeeen kroppen lyder inte.. Före sommaren skötte jag mig själv och behövde inte nån som drog dit mig, jag bokade spinningpass utan sällskap och bara körde mitt race. Men nu.. Nä jag tar mig knappt dit! Gymma är helt kört, bokade pass går jag på men får jag inte med mig nån så är det väldigt lätt att skippa att boka nåt! Och att ta sig ut på hemmaplan för en promenad, cykla eller så det är bara glömma..
Vad är det som händer??? Jag vill ju verkligen men klarar tydligen inte av att ta mig i kragen just nu.. Har försökt få med mig folk på promenader eller annat för att det ska lossna men alla är så upptagna med sitt =)
Det i kombination med att inget löser sig till det bättre, fast jag kämpar ganska hårt.. Gör att jag är inne i en ganska låg period känner jag själv, och jag vill inget hellre än att ta mig upp därifrån. Nån gång måste det fasen lossna och lösa sig med allt. Är inte jag värd lite positivt som händer snart?!
Avslutar med en bild på ljuset i mitt liv ❤️ Ett leende från henne och allt är glömt!
Plötsligt händer det!
Och så helt plötsligt efter många mail till blogg.se (utan svar) så funkar det igen... Jaja bättre sent än aldrig =)
Har känt ett tag nu att jag ville ta upp bloggandet igen, efter allt för långt uppehåll jag vet! Men det kändes behövligt just då..
så klart har appen strulat sen dess, och det är genom mobilen jag kommer och vill göra inläggen ifrån så fick snällt vänta men nu kanske, kanske det funkar =) vi gör ett försök!
På återseende när skrivandet faller på, hoppas vi ses!
